En oväntad aktualitet
Den är ett exempel på hur en litterär idé överlever genom årtiondena och finner en ny och oväntad aktualitet nästan 90 år senare. Och vi talar inte om en smart science fiction-författare som med känsla för den tekniska utvecklingen gissat rätt en bit in i framtiden. Nej, det är något annat i den mänskliga naturen som Lagerkvist lyckades sätta fingret på redan på 20-talet, och som inte blivit en del av det allmänna medielandskapet förrän på senare tid. I 2000-talets vardag kan En hjältes död nämligen läsas som en kommentar till en företeelse som Lagerkvist omöjligt kan ha sett i sin kristallkula: dokusåpan, eller reality-TV.
Här möter vi en man som, av okänd anledning, beslutat sig för att vid en given tidpunkt kasta sig ut från kyrktaket i byn. Mot sin död såklart, det är alla införstådda med, inklusive han själv. Jag tycker likheterna med dokusåporna kommer fram i vissa formuleringar. Det hela utspelar sig "i en stad där man aldrig tyckte sig få nog med förlustelser"; "Tidningarnas intervjuare kastade sig över honom med brinnande iver"; det "skrevs i tidningarna långa artiklar om den dittills okände mannen"; och att något så absurt som detta "inte skulle kunnat förekomma annat än i vår märkliga tid med dess hets och intensitet och dess förmåga att offra allt."
Avgörande paralleller med dokusåpakändisar
Inte minst den sista formuleringen skulle man kunna hitta i vilken dagstidning som helst apropå dokusåpor eller realityserier på TV. Ersätter man 20-talets "tidningar" med det modernare "medierna" känns övriga meningar också högst aktuella.
En sak Lagerkvists idiotiska hjälte har gemensamt med dagens dokusåpakändisar är ju att de egentligen inte gör något märkvärdigt för att förtjäna uppmärksamheten eller pengarna - de är liksom bara spektakulära på ett tillräckligt kittlande sätt för att under en period ta omvärldens tid och intresse i anspråk.
En annan gemensam sak är deras eftermälen. Hos Lagerkvist får hjälten sina femton minuter i rampljuset, och inför avgörandet är det hela mycket spännande: "Så kom äntligen den stora dagen. (...) Spänningen var oerhörd. Alla höll andan, uppjagade till det yttersta i väntan på det som skulle ske."
När jag läste detta kunde jag inte låta bli att associera till alla dessa ändlösa tävlings- och utröstningsmoment i dagens TV-utbud, där en eller ett par gaphalsiga programledare vill få oss att förstå att DETTA mina vänner, DETTA är ett VIKTIGT ÖGONBLICK, ja kanske rentav TV-HISTORIA mina damer och herrar. Let's Dance, Idol, Melodifestivalen, Big Brother... Listan kan göras lång på trivialiteter som vi förväntas ta på STÖRSTA ALLVAR.
Problemet är ju vad som händer sedan - med Lagerkvists hjälte, med Big Brother-vinnaren. Begreppet "dokusåpakändis" i sig är i många sammanhang ett skällsord, och för mannen som i En hjältes död hoppar från kyrktornet kan det såklart bara gå på ett sätt - han dör och blir "fruktansvärt massakrerad".
Och då står det plötsligt klart för åskådarna hur meningslöst hela påhittet varit. "...men vad glädje var det med det? En förhoppningsfull ungdom offrad på det viset. Man gick missbelåten hemåt (...) Nej, att ställa till med sådana rysligheter skulle då egentligen vara förbjudet. Vem kunde ha nöje av det? När man tänkte rätt efter var det ju upprörande alltsammans."
Som sagt, parallellen är uppenbar.
Helt galet!
SvaraRadera